En hel månad till…

Fick domen av min kiropraktor idag. Jag måste fortsätta hålla uppe med ridningen åtminstone en månad till… Suck. Det betyder att det nu är snart 3 månader sen jag satt på hästryggen. Och det nästan kliar i kroppen av längtan efter att rida. Dessutom missar jag ju den bästa ridperioden på hela året. Innan jag får börja rida igen är vi ju inne i oktober och snart därefter börjar det bli hårt i backen och knöligt att ta sig fram i skogen med hästen.

När jag är ute och går mina långpromenader här hemma i skogarna på grusvägarna och det är så där nästan magiskt vackert ute, med solnedgång och frisk och klar luft, då kan det hugga till i hjärtat av längtan. Då kan jag längta efter att sitta där på Linus rygg och njuta av samma scen. Å andra sidan skulle det nog inte blir lika härligt eftersom vi skulle vara tvungna att hålla utkik för alla scary spöken som lurar runt hörnen… 😉 Och de är mååånga ska ni veta!

Positivt var i alla fall att han tycker att ryggen bara blir bättre och bättre. Jag ska fortsätta träna och kyla efteråt så att jag bygger upp ryggen så mycket det bara går. När jag sa att jag hade ökat på vikterna lite skrattade han åt mig eftersom han vet att det där med att hålla igen med vikterna är ett stort problem för mig… Han skrattade faktiskt åt mig också när jag berättade att jag hade råkat vurpa lite i helgen… Men det var faktiskt inte mitt fel! Min kompis lyckades med konststycket att få mig att trilla och slå i ryggen i en stol. Det gjorde så *pip* ont att jag var tvungen att ligga kvar en stund på golvet för att få smärtan att gå över. Jag har försökt kyla så mycket som möjligt efteråt, men det har ändå blivit en svullnad, nästan precis där min skada i ryggen är. Inte så himla bra kanske. Det var en rejäl kräftskiva du var på eller? skrattade han. Öööh… Njaaa… Han behöver ju faktiskt inte få veta om att jag var ute på vmo-dagarna 4 dagar i rad och därmed inte skötte om ryggen alls… Hmm.

Så en hel månad till blir det till att nöja sig med att bara gosa med Linus. Det har ju funkat bra nu när han går på bete eftersom han då automatiskt får röra på sig mer. Jag ska nog kolla om han får gå ute spetember ut också. Han blir nämligen lite småpsycho om han bara står och dessutom ska stå inne halva dygnet. Det är bättre om han får gå ute dygnet runt i stället. Men det märks att även han är lite frustrerad över att vi träffas så lite. När jag är i hans hage och hälsar på kommer han fram direkt, kör in sitt huvud i magen på mig och så ska jag stå där och gosa med honom. Klia lite i öronen och krama och pussa på honom. Och så ska han bita mig lite i skorna. Så gör han med dem han tycker om. Han är så gosesjuk nu att hade han kunnat hade han nog gärna hoppat upp i knäet på mig och suttit där. Men jag vet inte hur skönt det skulle vara att ha 500 kilo häst i knäet. 😉

En månad till. Jag tror jag ska börja nedräkningen nu.

 

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

9 kommentarer

  1. Åh så trist att behöva vänta… Du kan inte ta med dig honom på skogspromenad då så får han umgås med matte lite…

    Svara
  2. Maria – jo, om han varit lite mer ”normal” hade det ju gått. Men min Linus blir lätt lite, vad ska vi kalla det, ”exalterad” och som sagt är han _lite_ spökrädd. Han skulle nog rycka sönder min rygg då. Jag fick ju skäll av kiropraktorn bara efter att hovslagaren hade varit där och jag hade haft fullt sjå med att stångas med min stolliga häst… 🙂

    Svara
  3. Åh, 500 kilo häst i knät, ge mig! Låter som en underbar hästapålle 🙂

    Svara
  4. Hoppas verkligen det räcker med en månad, så att du hinner ut på härliga, klara och småkalla höstritter!

    Kram!

    Svara
  5. Lise – han är underbar min kille… 🙂

    Malena – jag håller tummarna allt jag kan för det! Har förresten fixat gratiskort till dig för en vecka. Hur ska vi nu distribuera det till dig? 🙂 Vill du att jag bokar in dig på ett pass så kan vi datea där?

    Svara
  6. Ja det är klart, tänkte inte på den biten… Hade jag bott i dina trakter hade jag erbjudit mig att följa med o hålla i *s* Nu är det ju några dagar nedräknade iaf

    Svara
  7. Gash, nu blev jag nervös ju… När kör du ditt pass nästa gång?

    Svara
  8. dieva

     /  28 augusti, 2008

    Stackare! Själv har jag kämpat med smärtor i min rygg efter att ha börjat rida ordentligt igen efter flera år. Idag gick jag till massören som konstatera svårt spända muskler och knutor längs ryggraden. Det känns redan bättre, om än lite ömt. Men det går att rida lätt och andas samtidigt nu, det var tveksamt tidigare.

    Svara
  9. Maria – jag kanske borde anställa ngn som kan rasta min hsät. 🙂

    Malena – du kommer fixa det galant ju! Promise!

    Dieva – usch då! Det är jobbigt att rida när man har ont i ryggen. Själv får jag ju inte rida eftersom han inte vill att jag sitter ner o belastar ryggen. Jag får stå upp o rida, men hur fixar man det en hel ridtur? 😀

    Svara

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

  • *Malins paradis*

    "Paradise is where love dwells"
  • *Om mina foton*

    Alla bilder här på bloggen är tagna av mig om inget annat anges. De får inte användas utan min tillåtelse.
  • Skolstart! 😊👍🏻 Så är en härlig helg i huvudstaden över. En helg med kära NY-vänner och nya bekantskaper, Midnattsloppet med fotostopp, Danny Saucedo (❤️), kändisspaning, shopping, balkonghäng med bubbel, drinkar och mat på Thaibåten med tillhörande sandstrand. Och så en massa skratt och tjejprat. En helg för både själ och hjärta. Och det där med avsked är aldrig roligt, men vi ses snart igen kära @vera_levererar @camhak67 @elinaaal ❤️
#midnattsloppet #friendship En timme till start! 👍🏻 Kändisspaning. Sådant man sysslar med i Stockholm. 😄
  • *Kategorier*

  • *Malins arkiv*

  • *Admin*