Tack januari


Tack januari för sol och semester, för familjetid och 2-årskalas. Det har varit en mycket bra start på året och jag känner mig för ovanlighetens skull full av energi, trots att mörka januari precis passerat. Om jag har semestern att tacka för det? Ja, mycket möjligt.

Nu ser jag fram emot februari och att långsamt gå mot våren. 

Annonser

Födelsedagsbarn


Han fyller 2 år i dag. Tänk, 2 år med vår fina Vidar. Han har blivit en liten äventyrare som gärna ger sig av på egen hand, utan att bry sig ett dugg om ifall man följer med eller ej. På Gran Canaria rymde han från restaurangen flera gånger och vi hann knapp ifatt honom. Flera gånger stack han till lekparken precis utanför, till de älskade bilarna. För det här är en riktig bilkille. Han älskar bilar. ”Bil!” skriker han lyckligt varje gång en bil åker förbi honom, och ja, man ser ju rätt många bilar varje dag. Spelar ingen roll. Det är en lika speciell händelse varje gång. Allra lyckligast är han när hela familjen är samlad hemma och han kan leka med sina bilar. Då mår han som bäst. 


I dag har han firats med tårta och paket och ett litet kalas. En traktor från oss, ett flygplan från morfar och ett tåg från farmor och farfar. Hans fordonssamling har utökats betydligt i dag. 


Och så fick han en ryggsäck, en bok och Babba från oss. 





Jag tror vår 2-åring är mycket nöjd med sin dag. Hans föräldrar är det i alla fall. Det var otroligt skönt att ha kalaset på förmiddagen, att kunna ha resten av dagen i lugn och ro. Vidar har varit sjuk hela veckan vilket har lett till sömnlösa nätter och vab, samt att även vi känner av begynnande förkylningar. Nu blir det vila och familjemys resten av helgen. Skönt! 

Hemma igen

Vi är hemma igen, i kyla och snö. Brrr… 

Vidar är överlycklig att vara hemma igen. När vi kom innanför dörren i fredags skrek han exalterat ”bil!” när han hittade sina leksaksbilar. Hela helgen var han glad och nöjd över att äntligen vara hemma. Han gillade inte att vara iväg på resa. Men han får helt enkelt lära sig för han bor ihop med tre reseälskande personer. 🙂

Embla däremot har tjurat i helgen. Hon ville tillbaka. Till det här:


Men hon var glad över att få komma tillbaka till förskolan i morse, och träffa kompisarna igen. Hon har saknat dem. 

Diplom

I dag fick Embla gå på den femte och därmed sista simlektionen. Hon har gått från att inte ens vilja doppa ansiktet under vattnet till att kunna flyta på rygg och dyka ner till botten och plocka upp saker. Jag satt och kollade på under lektionen, helt imponerad över hennes mod och utveckling. Och även om hon inte har lärt sig simma än har hon lärt sig hantera vatten p ett helt annat sätt än tidigare. Den största vinsten av alla. 

I kväll var det en mycket stolt och glad tjej som fick gå upp på scenen och ta emot diplom. 

Andra dagens bilutflykt

I dag var vi lite mer planerade i vår utflykt. Vi bestämde oss för att åka så långt västerut vi kunde och på kartan var det då Punta de la Aldea som gällde. När vi började närma oss blev Embla akut toanödig och när vi såg en skylt på flera olika språk med någonting om kaktuspark, svängde vi in där. Självklart behövde man betala inträde för att få låna toan så vi bestämde att det var lagom för alla att ta en paus där och gå runt lite. Och det visade sig vara en riktig hit för vilket ställe! Som en härlig oas där uppe i bergen. 









Efter att ga gått omkring bland alla vackra kaktusar fortsatte vi färden mot kusten där vi sedan vände om för att åka tillbaka över bergen och ner mot sydvästra kusten. Att köra högt däruppe i bergen ger verkligen respekt för naturen. Så vackra, så majestätiska. Vi var uppe bland molnen och vände i dag, bokstavligt talat. Alla foton är tagna med mobilen genom bilens fönster för vi hade inte riktigt lust att stanna utmed de där vägarna.

När vi närmade oss kusten igen var målet Playa de los Amadores som vi hade hört skulle vara en vacker strand. Tydligen är vädret ofta lite bättre på västra sidan också. Vi passade på att äta lunch där och tog första stället vi såg vilket resulterade i att vi råkade ut för en svensk inkastare. Efter lunchen tog Embla och Tobias ett dopp i havet medan Vidar och jag satt i sanden och grävde. Det var väldigt fin sand och det var långgrunt och utan vågor – perfekt för barnfamiljer. Men det var oerhört turistigt och egentligen inte särskilt vackert. Vi körde vidare och om man tycker att det är branta stup utmed bergsvägarna är det inget emot den kustvägen vi körde. Det var så att Tobias tyckte det kittlade i magen…



Nästa anhalt var Faro de Maspalomas som vi fått tips om av en patient. Det är en fyr och där finns en fantastisk strandpromenad. På andra sidan fyren ligger Maspalomas sanddyner som vi besökte förra veckan. Den här gången gick vi åt andra hållet, mot Meloneras. För min del blev det här favoriten. Om hag någon gång åker tillbaka till Gran Canaria vill jag bo i Meloneras. Jag ville inte ens åka därifrån i dag. Fotona gör inte den här platsen rättvisa. Det var mer känslan att gå där.




I morgon har Embla sista gången på simskolan så det blir en slappardag på hotellet. 

Dagens bilutflykt

I morse hämtade vi ut bilen och tog sikte mot Las Palmas. Väl där irrade vi runt i alla kvarter på grund av de märkliga vägskyltarna som pekar åt ett håll och leder till annat. Känns det som i alla fall… Vi försökte styra mot stranden men det var stört omöjligt att komma dit trots att vi följde skyltarna. Till slut ställde vi bilen i parkeringshus under El Corte Inglés och gick i stället. Och DÅ hittade vi stranden. 

Jag hade läst innan att Las Palmas inte är någon skönhet, men att stranden skulle vara fin. Men nja… Vi tyckte båda att den var rätt trist och inte alls särskilt fin, och Las Palmas i sig var definitivt inget att se. Vi gick tillbaka mot bilen och drog därifrån. Men vi höll på att inte komma ut… Man skulle tydligen betala parkeringen någonstans (?) innan man åkte ut men det hade vi inte fattat. Inga skyltar om det någonstans… Vi fick i alla fall hjälp av en annan bilist och blev utsläppta utan att betala. Jaja.

Vi bestämde oss för att i stället åka runt hela ön och körde mot nordvästra sidan. Men där dök en skylt upp med att vägen var avstängd. Det fanns en väghänvisning men den vägen fanns inte på vår karta och gick säkert på vindlande vägar i bergen. Så… vi vände om. Och på något märkligt sätt hamnade vi mitt i Las Palmas igen! Trots att vi följde skyltarna mot Telde. 

I Telde frågade vi på två olika ställen hur man kom till en olivfarm där de också odlade aloe vera. Men trots två olika (helt värdelösa…) vägbeskrivningar hittade vi inte det… Suck. Det var synd för det var något jag verkligen ville se. 

Vi stannade en stund i Agüimes för att hämta andan. Och för att njuta av den vackra utsikten. 


På kartan vi fick av biluthyrningen fanns  en krokodilfarm utmärkt och eftersom vi var i närheten bestämde vi oss för att åka dit. Det blev en hit! Både Embla och Vidar gillade det och jag gillar ju alltid allt med djur.



Förutom krokodiler fanns massor av olika fåglar – stora, enormt vackra och färgsprakande papegojor. Det söta paret här ovanför var väldigt nyfikna på oss och satt och pussades hela tiden. 



Det fanns även kossor, sköldpaddor, apor, tigrar, hästar, marsvin, råttor, surikater, grisar, ormar, ödlor osv. 





Sist men inte minst fanns där de absolut största kaktusar jag någon sett. Alltså wow! Så magnifika. Vidar var försvinnande liten bland dessa jättar. 

Trots lite inledande trubbel och ändrade planer har vi sett massor av intressanta och vackra vyer. Det var roligt att komma upp i bergen igen så att även Tobias fick se det. Men alltså, vägarna däruppe… Ojojoj… 

I morgon blir det en ny bilutflykt. Då tror jag att vi ska dra västerut igen. 

Favoritställen

Nu när vi har varit här ett tag har vi hittat våra personliga favoritställen. Mitt är ju gräsplätten under palmerna. Där är det nästan aldrig någon annan, tyst och lugnt. Där är perfekt att lägga ut handduken och njuta av solen medan man lyssnar på havet alldeles nedanför.

Vidars favorit ligger alldeles bredvid där. Han älskar minigolfbanan. Inte att spela utan att klättra omkring. Det är perfekt för honom. Rätt skuggigt tack vare palmerna, lugnt och tyst, och med en massa bra stenar och gångar att klättra/springa i. Det är nästan aldrig någon som spelar där heller. Där får han springa runt i frihet, under palmernas skydd.



Han gör till och med försök att åka rutschkana nerför en del av banorna. Det funkar väl sådär egentligen, men han är supernöjd. Och det är skönt att se honom glad för i övrigt verkar han avsky det här stället… Han vägrar poolen och poolområdet och han har börjat skrika högljutt när vi går till restaurangen. Det är för mycket folk och ljud för honom. I kväll tog Tobias med sig sin och hans mat upp till rummet och först då lugnade han sig och åt ordentligt. Nästa gång vi åker iväg får det bli att hyra lägenhet i stället. 


För Emblas del är poolen och Bamseklubben favoriterna. Hon har varit där tre förmiddagar nu och det verkar ha varit väldigt roligt varje gång. I dag stod ansiktsmålning på schemat. 


I morgon och på tisdag ska vi hyra bil och åka på upptäcktsfärd. Det ser vi fram emot! 

Bergstur och kamelridning

I morse fick Embla och jag hoppa in i en fyrhjulsdriven bil som skulle ta oss uppför bergen. Vi åkte på slingriga, branta och smala vägar och jag ångrade nästan att vi bokat in oss på turen. Uj så läskigt… Men det var ju bara att bita ihop för det gick ju inte direkt att vända om. Och det belönade ju sig för vilka vyer vi har sett! 






Efter några timmars körande, med ett par kortare pauser, stannade vi för lunch och då var vi ganska exakt mitt på Gran Canaria. 


Sedan bar det äntligen av mot Kamelfarmen, något som Embla längtar efter under hela färden. 


Embla och jag fick rida på kamelen Alvaro som tydligen var chefen. Vi fick rida först i ledet och Alvaro grymtade missnöjt mot en del av de andra kamelerna. Eller vad vet jag, han kanske inte alls var missnöjd. Svårt att tolka kameljud. 🙂 


Vägen nerför berget var helt off road och om jag tyckte uppvägen var läskig var det inget mot nerfarten… Men ner kom vi i alla fall! 


I videon står vi stilla en stund. Jag filmade även när vi åkte men oj vad det hoppade då. 

En annan rolig grej med dagen var att jag fick chans att prata spanska med chauffören en hel del. Min spanska är något ringrostig nu när jag inte längre använder den regelbundet, men jag förstod allt han sa och han förstod mig också. Och det är ju det språk går ut på – att kunna kommunicera. Roligt var det i alla fall!

Utflykt och tapas

I morse fick vi hoppa på bussen som tog oss till Puerto Rico där båten väntade. På vägen dit hann vi se flera av de kända semesterorterna: San Agustin, Playa del Inglés, Maspalomas och Arguineguin. Vi hade en väldigt bra guide som betättade om hur Gran Canaria är som en hel kontinent med sina så vitt skilda klimatzoner. Här nere i söder är det torrt och varmt medan det uppe i bergen är grönt och att det t.o.m. kan komma snö. Väldigt sällan i och för sig, och när det gör det blir det trafikstockning för alla vill åka dit och se snön. Han berättade också att det nästan aldrig regnar i Puerto de Mogán, dit båten tog oss. När det väl regnar öppnar alla sina fönster för att titta på det. 


Båtresan till Puerto de Mogán tog ca 30 min och det var en lugn resa dit, men hem var det lite mer vågor och både Tobias och jag kände oss faktiskt lite lätt sjösjuka. Skönt att det var så kort tur…

På fredagar är det stor marknad i Puerto de Mogán. Just i dag är det ju helgdag i Spanien eftersom de firar Trettondagen med att få presenter från de tre vise männen. Därför var det tydligen färre besökare än vanligt, något vi i alla fall inte lade märke till. Marknaden i sig är väl egentligen inget att ha. Det är mycket som är samma, extremt mycket kopior. Jag köpte i alla fall en ryggsäck som jag prutade ner med mer än hälften. Det var jag faktiskt lite stolt över. Sedan fick Embla en klänning som jag också prutade ner. Guiden hade sagt till oss att pruta ordentligt. Sist nen inte minst köpte jag en fantastiskt fin sköldpadda i glas. Det satt en man och liksom brände glas till de mest fantastiska skapelser. Jag köper ju alltid en sköldpadda på mina resor och den här var så himla, himla fin. Där prutade jag däremot inte. Den kostade bara 5 euro och jag kunde inte tänka mig att betala mindre.

Sedan tröttnade vi på marknaden och gick ner mot hamnen där det var otroligt vackra kvarter. Så vackra blommor precis överallt och det gick liksom inte att sluta att fota så här kommer en bildkavalkad. 








Efter några timmar där hoppade vi på båten igen. Och så sa vi hej då för den här gången. 


Nu i kväll åt vi på tavernan nere vid havet. Det ingår att man får äta där en gång under veckan. Det var tapas och maten var gudomlig, utsikten likaså.



Tyvärr hade Vidar extremt mycket spring i benen och det blev till att jaga efter honom mycket. Alldeles för mycket för att vi skulle kunna njuta av vår middag. Men, gott var det i alla fall. Även om vi fick äta fort och lite hackigt.



Ja, och sedan avslutade vi kvällen med Bamseshowen. Vidar var överlycklig över att få se Bam-Bam igen. 

Att yoga vid havet

Även i dag startade jag dagen med ett alldeles underbart Yogapass vid havet. När vi skulle följa handen med blicken ledde den rakt upp mot himlen där en flock fåglar precis passerade och jag tänkte att det är så här ett yogapass alltid borde vara. Att yoga utomhus är en alldeles speciell känsla och jag känner mig helt lycklig och tillfreds efter passen här. Att lyssna på vågorna som slår in, alla fåglar som kvittrar i palmerna och att känna gräset mot tårna. Finns det något som slår det? Det slår en svettig träningslokal med hästlängder.  

I slutet av passet bad instruktören oss att tänka på någon särskilt speciell och lycklig stund som gav oss lycka i hjärtat och jag visualiserade första gången jag fick se mina barn. Det är som bilder som sitter på näthinnan, och när jag tänkte på dem började tårarna rinna. Jag kände mig helt omtumlad av känslor efter dagens pass. På ett positivt sätt. Hela jag kändes både avslappnad och uppfylld av lycka. Jag ser redan fram emot nästa pass. 

I morgon ska vi åka på utflykt så det blir ingen yoga på morgonen då bussen går tidigt. Men jag ser fram emot att åka iväg och se lite mer av ön, tillsammans med min familj. 

Strand- och pooldag

Efter frukosten körde jag ett styrkepass på vår balkong. Jag hade egentligen tänkt gå ner till den gräsplätt med palmer där vi hängde i går, men de kör ju vattenspridare på natten så allt var dyblött. 🙂 Men balkongen var perfekt. Solen lyste så skönt på mig under hela passet. 

Sedan var det dags för dagens stora frågetecken – skulle Embla våga sig ner i poolen och doppa huvudet? Medan hon och Tobias gick till poolen drog Vidar och jag till stranden. 



Jag är mycket hellre vid havet än den lätt skräniga poolen. Vidar grävde lyckligt i sanden och jag satt på filten och bara njöt av vågornas ljud och solen som värmde så skönt. Där kickade semesterkänslan in riktigt ordentligt. 

Sedan kom även Tobias och Embla och de hade goda nyheter – hon hade både hoppat ner från kanten OCH vågat doppa huvudet! Så glad och stolt hon var. 




Jag ska erkänna att jag var nervös när vi gick till simskolan… Men jag hade pratat med Embla att hon fick säga tydligt nej åt saker hon inte ville och säga till simfröken ordentligt om hon ville ha extra stöd i form av en hjälpande hand eller extra trygghet vid t.ex. ligga på rygg och flyta. Och jodå, jag hörde hur hon använde ordet nej flitigt. 🙂 


Till i morgon har hon fått i läxa att doppa huvudet inför fröken. Av någon anledning ville hon inte göra det på simskolan, bara på förmiddagen med Tobias. Så i kväll övade hon återigen i duschen med att doppa huvudet i vatten och i morgon får hon träna lite till inför eftermiddagens lektion. 


Sammanfattningsvis har det här varit bästa dagen sedan vi kom hit. Det har ju tagit lite tid för särskilt Vidar att anpassa sig till att vi är här, men nu börjar han förstå rutinerna. I morgon blir det nog ungefär samma upplägg. Semestermode med andra ord. 

Andra dagen på året

I morse startade jag dagen med att vara med på ett Yogapass. Så alldeles fantastiskt att få göra yoga utomhus med havet som utsikt och med solen som långsamt steg upp och värmde skönt. När vi låg ner på handduken i slutet kände jag mig nästan gråtfärdig av lycka. Jag kände verkligen att jag var på helt rätt plats på jorden just där och då. 


Medan Embla var på Bamseklubben hängde Vidar och jag både i lekparken och på gräsmattan under palmerna. När Tobias kom tillbaka från sin träning myste vi alla tre där.


Jag älskar palmer. Alltså verkligen älskar. Det finns inget som säger semester så mycket som palmer. När Tobias gick iväg och bytte blöja på Vidar lade jag mig ner i gräset och bara njöt av palmerna mot den blå himlen. 



Efter lunch var det dags för Emblas simskola igen men det slutade med tårar och en Embla som vägrade vara med på minsta lilla grej. Hon tycker att det är läskigt att komma under vattnet med huvudet och trots att vi sa att hon inte behövde göra det vägrade hon ens gå i vattnet. Vad gör man? Hon måste ju lära sig simma, det går inte att kompromissa med det. Men i dag slutade det med att hon inte tänker bada mer här nere alls. Två veckor utan bad i poolen? Känns inte särskilt kul att höra. Vi hoppas att det vänder i morgon. Ny dag, nytt försök! 

Maspalomas

I dag tog vi taxin till Playa del Inglés där vi gick utmed strandpromenaden till Maspalomas. Det är ett ställe som jag har velat se länge, och det var precis så fint som jag trodde. Sanddyner så långt ögat kan nå. Och vad mjuk sanden var! Vi både sprang och klättrade där ett tag och det var ruskigt bra träning. Där skulle man köra ett träningspass varje dag!


En mycket härlig förmiddag! Nu på eftermiddagen väntar simskola för Embla, och jag antar att Vidar vill hänga lite i lekparken. Där finns nämligen bilar som han bara måste sitta på dagligen. 

Att sakna skrivandet

  Jag har börjat få lite kli i fingrarna, lust att skriva. Äntligen, känner jag. När jag går tillbaka och läser om Embla saknar jag att inte dokumentera om Vidar på samma sätt. Man glömmer ju så fort, och det är en liten skatt att kunna gå tillbaka och läsa och titta på foton. 
Jag har inte riktigt trivts på den ”nya” bloggen, även om jag gillar namnet I Malins fokus bättre. Det är lite bökigt med egen domän, mycket som ska uppdateras och fixas med och då har jag i stället tappat blogglusten. Och då kan det ju faktiskt kvitta med egen domän. Jag tror att jag ska återgå hit, testa på att hänga här igen. Återfå blogglust och dokumentera vår vardag, så som jag har gjort tidigare. 

Nästa steg är att åtetfå även lusten att fota, med finkameran. Det blir bara mobilfoton numera, och det är ju faktiskt lite synd. Jag hoppas på att hitta ny inspo på vår stundande resa. Då ska kameran användas igen! Om jag kommer ihåg hur man gör…

Syskonkärlek

  
De här två. Så himla fina tillsammans. De busar och leker och deras skratt får mammahjärtat att ta stora glädjeskutt. 

  • *Malins paradis*

    "Paradise is where love dwells"
  • *Om mina foton*

    Alla bilder här på bloggen är tagna av mig om inget annat anges. De får inte användas utan min tillåtelse.
  • Jag gick förbi Hemtex och fick syn på dessa skönheter i skyltfönstret. Sköldpaddsljusstakar! 😍🐢 Jag sprang in och köpte dem direkt. För er som känner mig förstår ni grejen. 😄 Maken suckade åt mig och tycker att de är skitfula. Han har å andra sidan inte JÄTTEmycket att säga till om när det gäller inredningen här hemma. Fast vi lyckades faktiskt enas om en taklampa till vardagsrummet i dag. 😊👍🏻
#jagälskarsköldpaddor Vår fina, fina Embla. ❤️ Vi testade på att stå på prispallen också. 😊🏅 Rallarloppet här i Bottnaryd och första gången barnen var med och sprang. SÅ duktiga! 👏🏻
  • *Kategorier*

  • *Malins arkiv*

  • *Admin*